Jag föredrar ”när mat”. Genom att laga egenproducerade grönsaker, viltkött och fisk från närområdet stärks trenden att motverka snabbmat och förlusten av våra lokala mattraditioner. Men jag tycker ändå att arbetet vid grytorna ska vara klart på den halvtimme det tar för potatisen att koka. Som barn åt jag kokt eller stekt fisk som stapelföda, olika sorters fisk, men alltid potatis, och pepparrot- eller äggsås. På helgerna var det ofta stekt fågel, mycket uppskattat. Även rotmos med fläsklägg från egen gris, och ärtsoppan som kokades på fläskspadet. Stekt strömming hela vintern när de fiskade, och ibland strömmingsbullar med fläsk i och korintsås. Maten var förr mest för överlevnad, den föda vi behövde för att kunna arbeta, nu måste vi hårdträna för att få äta. Men tar vi vara på våra lokala mattraditioner hittar vi säkert rätter som passar än i dag. Strömming och potatismos är uppskattat på restaurangen och det går åt ansenliga mängder. Och visst kan man drömma om jordgubbar som växt på solvarm jord på Harstena, och blåbär och hallon eller körsbärssoppa och nyponsoppa. Enbärsdrickat på vintern, björksav under våren, rabarbersaft och fläder på sommaren, lingondricka och slånbärsdryck under hösten.
MvH Gunni Lindkvist
gunni@harstena.se